I klickerkretsar brukar man ofta höra uttrycket ”Click for movement, reward for position” (alltså klicka rörelse, belöna i position). Jag tror det var Bob Bailey som var först med att använda det. Normalt hör man det i sammanhanget ”Klicka när hunden gör rörelsen för om du väntar till efteråt så är det för sent och du förstärker beteendet som hunden gör just då, dvs det den gör efter det du ville att den skulle göra”.
Men det ligger mycket mer än så i uttrycket ”Click for movement”. Det som det egentligen handlar om är att anledningen till att du ska klicka medan hunden rör på sig är att det är rörelsen som är det viktiga. Om du förstärker hunden när den stannat får man en hund som är stilla. Det säger sig självt och det tror jag de flesta vet. Men jag tror inte det är så många som tänker på konsekvenserna det får i jämförelse med konsekvenserna det får om man satsar på att förstärka rörelser i så stor utsträckning som möjligt istället.
När man shejpar så är det ju liksom nödvändigt att hunden rör på sig. Annars kommer man inte vidare. Visst, ibland är det ju att hunden står/ligger/sitter stilla under en längre tid som är målet och då är det ju naturligtvis nödvändigt att förstärka att den inte rör sig, men det är en enorm investering för framtiden att se till att hellre klicka rörelser istället så ofta som över huvud taget möjligt och kanske hellre vänta med att träna på saker som innebär att hunden ska vara stilla tills den är erfaren i klickerträning.
Ju oftare man har förstärkt rörelse tidigare, desto mer benägen blir ju hunden att erbjuda rörelser när man ska träna in något nytt. När vi ska träna in något nytt så är det ju just rörelser vi behöver. Jag vet av egen erfarenhet att det är omöjligt att shejpa en hund som erbjuder ”sitt och sitt kvar i en evighet vad som än händer” som första beteende när man ska shejpa något nytt. Det var en av de sakerna jag tränade mycket på med min vizsla när hon var liten och jag var nybörjare på klickerträning och instruktören på valpkursen tyckte det var bland det viktigaste en hund skulle kunna. Men det kan man inte bygga något nytt beteende på.
Om hunden har lärt sig att sitta stilla så kommer den först och främst att prova att sitta längre om den inte får klick som vanligt och om man har tränat flitigt på att sitta länge så kan det ta väldigt lång tid innan hunden ger upp och gör något annat. Den tycker det är jäkligt tråkigt att träna och du kommer ingen vart. Om man istället så långt som möjligt klickar ”fälla ihop bakbenen” så har man något att arbeta med nästa gång man ska shejpa något. Om det är det som hunden har blivit mest klickad för så kommer den snarare prova andra rörelser istället för att bara sitta stilla längre, och då har vi något att arbeta med.
Säg att du ska lära hunden att vinka genom att lyfta ena frambenet och vifta med det. Då börjar man kanske med att litet lyft. Men när hunden lyfter så är det inte att hunden håller benet lyft som du behöver. Om du mest fokuserar på tassens position, dvs att den inte är på marken utan i luften i en viss höjd, kanske du tenderar att klicka när hunden är färdig med att lyfta och rörelsen i princip är avslutad. Då förstärker du snarare att tassen lyfts och sedan bara hålls uppe. Men om hunden lyfter benet 1 cm över marken och sen helst håller det där snarare än att fortsätta rörelsen blir det svårt att komma vidare. Lyfta-håll är inte särskilt användbart i sammanhanget hur många gånger hunden än upprepar det. Det är själva rörelsen, lyftet på tassen, som varierar i höjd och intensitet, så det är själva rörelsen du behöver för att kunna shejpa fram ett tydligare vinkande med större rörelser. Det är därför det är så viktigt att klicka i rörelsen.
Så vad du än gör -klicka medan hunden rör på sig! Det är långt bättre att klicka för tidigt än att klicka för sent. Klickar du för tidigt så förstärker du ändå något som var någorlunda på rätt väg även om det inte blev exakt som du hade tänkt, vilket ändå är vad shejping går ut på om man ska vara krass. Klickar du för sent så förstärker du antingen något som är helt fel, eller ännu värre -att hunden inte rör en fena.
Det är vad musklerna gör som är det viktiga -inte var nosen eller tassarna eller öronen eller någon annan del av hunden befinner sig. Det är säkert många som tycker det här är en självklarhet men det finns säkert många som aldrig tänkt på det. Så vitt jag kan minnas har ingen instruktör jag tränat för och ingen av de böckerna jag har läst tagit upp det, men det är ju egentligen jätteviktigt!