Klickerträning så som jag definierat den i tidigare artikel, bygger alltså på principerna för operant inlärning. Dessa principer säger att det är konsekvensen av ett visst beteende som styr sannolikheten för om detta beteende kommer att upprepas eller ej i framtiden. Det är välkända och etablerade principer inom inlärningspsykologin, som knappast kan ifrågasättas, när man pratar om djurträning.
Operant inlärning betyder ungefär att hunden gör en hel massa saker, och när den råkar göra något som får en positiv konsekvens för den, kommer den att upprepa det beteendet för att försöka få flera bra saker att hända. Genom att prova sej fram lär den sej alltså vilka beteenden som lönar sej och vilka som får negativa konsekvenser.
En konsekvens som bidrar till att ett beteende upprepas oftare i framtiden kallas för förstärkare. Det är en grundläggande lag att alla djur, inkl människor, upprepar beteenden som på ett eller annat sätt lönar sej. Ett beteende som får dåliga eller obehagliga konsekvenser kommer att upprepas mer sällan i framtiden. Det är det vi utnyttjar när vi tränar ett djur.
Man måste komma ihåg att en konsekvens antingen kan vara något som blir tillfört, t ex mat, lek, utskällning eller ett ryck i kopplet, eller något som försvinner, som t ex godis som låg på golvet eller ett nyp i örat. Det betyder att man kan tillföra både obehagliga och positiva saker, och att man kan ta bort både positiva och obehagliga saker.
En konsekvens som syftar till att ett beteende ska utföras mer sällan i framtiden brukar man i dagligt tal kalla för straff. Ett straff kan alltså vara både något man tillför, t ex ett ryck i kopplet, eller att man tar bort möjligheten för hunden att få något den vill ha, t ex plocka undan leksaken som låg på golvet eller stänga dörren framför hunden när den vill gå ut. Ett straff där man tillför något kallas för positivt straff och ett straff där man tar bort något kallas för negativt.
En konsekvens som syftar till att få ett beteende att upprepas oftare i framtiden, alltså en förstärkning, kan också bestå i antingen att man lägger till något, t ex ger hunden en godis, eller tar bort något obehagligt, tex som nämnts tidigare, ett nyp i örat. Detta kallas för positiv förstärkning respektive negativ förstärkning.
Det finns ytterligare en aspekt av operant inlärning, och den används flitigt inom klickerträningen, nämligen extinktion. Extinktion innebär att ett beteende som inte får någon som helst konsekvens för individen, kommer att upprepas allt mer sällan, och till slut försvinna. Om en hund t ex inte når upp till burken med kex kommer den efter ett tag att sluta försöka få tag på den. Detta är väldigt användbart när man tränar djur.
I klickerträningen används tre aspekter av operant inlärning, nämligen:
-Positiv förstärkning (det vi i dagligt tal kallar för belöning)
-Extinktion
-Negativt straff
Man använder aldrig positiva straff inom klickerträningen av flera anledningar. Det mest relevanta i det här sammanhanget är att klickerträning bygger mycket på att hunden själv ska komma på vad den ska göra hellre än att man lockar den att göra det man vill. Det gör den genom att vara aktiv och prova sej fram för att se vad som får oss att klicka. Om hunden riskerar att bli straffad när den gör något fel, kommer den att tappa lusten att prova nya saker eftersom det blir viktigare för den att slippa (positiva-) straff. En hund som blir passiv för att inte riskera att göra fel och bli straffad, kommer att vara väldigt svår att klickerträna till annat än att sitta stilla.