Hunden är ett djur-inte en människa. Den saknar förmåga att tänka abstrakt och att sätta sej in i andra individers tankar och beteende. Den har ingen möjlighet att förstå hur vi lever vårt liv, hur det mänskliga samhället fungerar eller hur en människa förväntar sej att den ska bete sej. Den reagerar och beter sej som den gör endast utifrån sej själv; utifrån nedärvda mönster och egna erfarenheter.
Hunden har visserligen under årtusenden formats av människan för att fungera ihop med oss, men det har inte gjort den mänsklig. Den har fortfarande ett sätt att uppfatta verkligheten och en logik som styr dess beteende som är vitt skilt från människans. Det gör att den inte alltid reagerar och beter sej som vi vill eller som är lämpligt för en hund som lever i en mänsklig familj. Den kanske drar i kopplet, skäller eller gör utfall. Det finns en orsak till att den gör just så och dess beteende är naturligt för den i den givna situationen. Den kan inte förstå att det den gör betraktas som "fel" av oss, för den kan som sagt inte sätta sej in i hur en människa fungerar. Den förstår heller inte varför vi blir arga på den, korrigerar den eller bestraffar den. Den gör alltid bara vad som framstår som rätt utifrån dess egna perspektiv.
Om en hund utsätts för obehag, blir fyad, straffad, nejad eller korrigerad på annat sätt när den uppträder på ett vis som vi inte tycker om, är det möjligt att den kopplar ihop dessa sanktioner med sitt beteende och slutar med beteendet. Det är enkel inlärningspsykologi i praktiken; en individ undviker beteenden som medför obehag och upphör med ett beteende som inte lönar sej. Ett av problemen med att fokusera på de tillfällen hunden gör fel är att bestraffningar och korrigeringar inte säger något alls om vad vi vill att hunden ska göra.
Eftersom hunden tidigare har reagerat så som faller sej naturligt för den men fråntas möjligheten för det beteendet genom korrigering får hunden ett problem. Vad ska den göra i stället i den givna situationen? Har vi tur så väljer hunden att göra som vi vill istället och allt är frid och fröjd. Men vi har inga garantier för att det nya beteendet hunden väljer utifrån sitt perspektiv är det vi vill ha. Har vi otur så kan hunden antingen inte komma på ett alternativt beteende och fortsätter som tidigare trots korrigeringar och bestraffninger. Eller väljer den ett nytt beteende som är lika illa eller värre än det första i våra ögon. Har vi extra mycket otur blir hunden bara stressad och osäker när den fråntas sitt naturliga beteende för att den då inte vet vad den ska göra. En stressad och nervös hund ger ofta problem. Den kan mycket väl reagera med aggressivitet.
Om hunden ersätter det beteendet vi har korrigerat med ett nytt beteende som vi inte heller uppskattar kan vi naturligtvis fortsätta att korrigera i hopp om att hunden tillslut råkar prova det vi vill den ska göra så att vi kan sluta korrigera och få den att fortsätta med det önskvärda beteendet. Detta kan emmellertid inte betraktas som ett särskilt effektivt sätt att forma en hunds beteende eftersom det finns en hel uppsjö av "felaktiga" beteenden hunden kan få för sej att prova innan den träffar "rätt". Det är heller inte särskilt hänsynsfullt eller rättvist mot hunden. Varje korrigering är om inte direkt obehag, så negativ input och i båda fallen är följden frustration och negativ stress då den försöker, men inte vet vad den ska göra och trots sina försök hela tiden blir korrigerad. För mycket av sådan negativ input är dåligt för hunden och kanske framförallt för vår relation till hunden om det blir så att vi förknippas med negativa upplevelser.
Om vi däremot redan från början har som utgångspunkt att visa hunden hur vi vill att den ska bete sej och alltså direkt ger den det beteende vi vill att den ska ha, kan vi få en hund som gör rätt utan att vi först behöver korrigera bort en massa "felbeteenden". På samma sätt som en individ undviker beteenden som medför obehag kommer den att föredra beteenden som ger behag eller lönar sej. Det kan vi använda till att tala om för hunden vad vi vill att den ska göra. Om vi får hunden att göra "rätt" och belönar den, kommer den att välja det belönade beteendet nästa gång en liknande situation uppstår. Korrigeringar blir då överflödiga. Vi kan alltså bespara hunden den stress och frustration som korrigeringar och okunskapen om hur den ska uppträda ger, genom att se till att den alltid får ett alternativ som är mer lönsamt än dess ursprungliga beteende.
Kruxet är att det inte alltid är så självklart hur man ska få hunden att uppträda på ett sätt som vi kan belöna eller hur man belönar på ett effektivt sätt. Det kräver en hel del kreativitet, snabbtänkthet och ofta en klar målbild om hur man ska arbeta. Det kräver helt enkelt en lite intelligentare hundförare.